Ögonblicket då jag först hörde om prinsessan Dianas död i en krasch i en tunne i Paris minns jag väldigt tydligt. Jag hade varit ute hela morgonen och kom hem, på ett alldeles lysande humör och hörde på radion att prinsessan Diana omkommit i en bilolycka. På något sätt gick tiden i slowmotion när jag hörde detta och dagen som börjat så bra fick en sorgdimma över sig. Jag blev berörd.
Känslig… 30 augusti 2007
1. Allt jag gjorde var att följa de rutiner jag har fått för att låta alla säga sitt, ändå får jag smäll på fingrarn för att jag gör ”fel” och skapar merarbete…
2. Allt jag försökte göra var att hjälpa till och rätta till problemet och ändå kommer pekpinnarna fram istället för ett konstruktivt förslag på hur jag skulle ha gjort istället…
Tårar av frustration väller upp i ögonen, jag har verkligen ingen bra dag idag.
Friidrotts-VM del 2 30 augusti 2007
Läste just i Expressen appropå Sanna Kallurs VM-final och Michelle Perrys syn på ikrokningen. Självklart tycker hon inte att hon gjorde något fel och slutklämmen i artikeln visar att hon egentligen känner sig orättvist utpekad. På DN-galan fick hon ingen bra känsla av publiken, hon känner så mycket hat från svenskar. ???
På elitnivå handlar det kanske inte så mycket om att få vänner och ha kul ihop, men ska det vara så långt ifrån???
Handväskor och skor 30 augusti 2007
Jag suktar fortfarande efter en Mulberry East-West Bayswater i chokladbrunt och har precis varit på forex för att se hur många SEK det behövs för att få 395 GBP… Deprimerande många. Strax över 5500 stycken…
Vad är det egentligen med handväskor som gör att de skapar ett sådant ha-begär? Säger man något speciellt med sitt val av handväska? Vad är det som gör att man faktiskt kan lägga i stort sett en månadshyra på en väska? Kvalitet tycker jag i och för sig att man kan betala lite extra för, om man köper en klassisk väska som håller länge. Den får ju trots allt vara med om ganska mycket om man tar den med sig överallt varje dag. Men det finns gränser för hur långt kvalitetsargumentet håller också. Samma sak med skor, man ska ju ändå ha dem på sig, ibland en hel dag och visst är det trevligare för fötterna att nästan kunna andas istället för att vara instängda i plast? Men visst, för höga klackar eller för trånga skor, då hjälper det ju inte med kvalitet, fötterna mår dåligt ändå…
Bortsett från svammel, det är faschinerande att så många kvinnor har ett sådant behov av just handväskor och skor. Det är liksom mer kategoriskt än kvinnors förhållande till skärp eller halsband…
Och ja, jag har köpt både handväska och skor den senaste månaden…
Jag kan förresten inte bestämma om jag skulle använda röda skor eller inte… Det är fint, men är det för mycket? Just de här röda skorna kommer från Esprit.
Friidrotts-VM 30 augusti 2007
Runt åtta på kvällen brukar jag ha en liten paus framför TV:n, lite slött slappande sådär för att lugna ner sig lite efter dagen. De senaste kvällarna har jag zappat in på Studio Sumo, det är ju ändå lite kul att se hur det har gått för alla superduktiga svenskar som springer, hoppar eller båda delarna. Varje gång de ska intervjua någon av våra stjärnor efter ett lopp liksom knyter det sig i magen. Jag tycker det är snudd på plågsamt att friidrottarna inte ens fått en chans att pusta ut eller smälta vad de nyss presterat. Som t ex Musse, 3000 meter hinder på en kanontid och sedan rakt ut i ”mixade zonen”. Han kunde ju nästan inte andas. Eller Sanna som gjorde ett fantastiskt lopp och bara hade lite otur för marginalerna inte var på hennes sida. Eftersom journalisterna ändå letar upp dem på hotellet senare så kan de faktiskt få den tiden till reflektion innan det blir intervjuade tycker jag, Sanna kunde fått ge utlopp för sina känslor och fått lite tröst lite mer privat innan hon delar den med hela svenska folket. Egentligen var det ju helt fantastiskt det hon gjorde, hon slog personligt rekord i en VM-final, ”valde” precis rätt tillfälle att springa snabbare än hon någonsin gjort!
Höjdfinalens Donald Thomas från Bahamas var helt klart roligast att titta på! Vilken säregen, undebar hoppstil! Jag minns Boklövs V-stil i backhoppning och hur världen skrattade åt den, vem vet, om några år kanske alla kör X-stilen eller vad man nu ska kalla den! Sprattlade lite som en fisk på land just när han flög över ribban, men effektivt var det ju!
T9… 28 augusti 2007
När jag försöker skriva ”de” i ett SMS och har T9 aktiverat får jag förslaget FF. Är det en slump att förkortningen för FöräldraFritt står överst i T9-listan på en funktion som säkert används till största del av tonåringar… 
Lancôme Le Magnetique 28 augusti 2007
På Kicks hittade jag Lancômes Le Magnetique för 190 kronor igår. Eftersom det står med på den ytliga sidan över saker jag vill ha, så köpte jag naturligtvis ett! Jättefin färg, egentligen mycket mörkare än vad jag normalt brukar ha, men nu är det höst och tid för förnyelse, så varför inte? När jag har lite tid ska jag provmåla, det verkar inte jättekomplicerat direkt, men måla naglarna är inget man stressar med när man är lite darrhänt. Som jag är…
Totalt bortkopplad / nedkopplad 27 augusti 2007
Semestern är nästan slut, börjar faktiskt inte förrän imorgon. Har varit totalt nedkopplad och bortkopplad från allt, har knappt varit på internet och det var precis vad jag behövde. Inga e-mail, ingenting. Men imorgon loggar jag på igen!
LdB Limited Edition 10 augusti 2007
Vad är det i begreppet Limited Edition som gör att man bara vill ha, oavsett vilken produkt det gäller? Förmodligen för att det indikerar flärd och glamour samtidigt som man får känna sig speciell och lyxigt ensam om något. Fast det är man ju sällan…
Jag har iallafall provat LdB’s limited edition Peeling Silk och är jättenöjd, en riktig sommarhit! Då är det synd att det är begränsad upplaga, för nu börjar den bli utplockad i affärerna runt omkring mig.
Jag minns grillade scampi 10 augusti 2007
Häromdagen åt jag grillade scampi. Det smakade precis som de gjorde när vi var på Bali. Tänk att smaker kan sätta sig så pass att man direkt associerar något man äter med något man åt och en resa man upplevde för ganska precis 6 år sedan? Jag är nästan alltid nöjd med de resor jag gör, men resan till Bali var något särskilt. Det var första gången jag var på långresa. Vi hade stop over i Singapore, som jag har lovat mig själv att besöka igen och stanna mer än 2 dagar, bodde tolv dagar på Bali (Sanur) och gjorde inte mycket mer än slappade och njöt, varvat med några utflykter då och då. En av de mer minnesvärda var en dyktur som involverade transport med minibuss tvärs över ön. Minnesvärd på många sätt, dels målet med resan, men inte destomindre vår förflyttning i minibuss på mycket smala vägar i svindlande hastigheter. Halsbrytande omkörningar av mopeder med två familjer inklusive höns på.
Det var ganska länge sedan jag tänkte på Bali, men efter jag åt grillade scampi häromdagen har jag tänkt mer och mer på ön och hur bra vår resa dit var. Jag minns hotellstädaren som kom med sin vagn varje kväll och frågade om allt var bra, jag minns de som sopade gräsmattorna från nattens fallna löv varje morgon, smaken av färsk kokosnöt (inte direkt vad jag hade förväntat mig faktiskt) och känslan av sand mellan tårna. Jag minns den lilla hunden som förföljde oss en kväll i förhoppning att vi skulle ge honom mat och jag minns det lyxiga hotellrummet med dusch både inne och ute. Templet vi besökte en dag, barns glada lek på stranden och ett alltid lika entusiastiskt rop – glassbottom boat? Jag minns den stackars holländska familjen som blev sjösjuka på segelturen vi gjorde och italiernarna som smugglade smörgåspaket från frukosten. Frukosten var förresten ett kapitel i sig. Där fanns allt, färsk frukt, nygräddade våfflor och omeletter helt efter önskemål, bröd, juicer, ja, allt man kunde tänkas vilja ha. Suverän start på dagen.
Jag minns glada dagar och inte minst minns jag grillad scampi.
