Sitter i telefonkö hos försäkringskassan. Har plats 16 i kön. Om 12 minuter stänger de kundtjänsten. Vad händer då om jag inte har kommit fram? Kopplas jag bort eller får de jobba över?
Höst 1 september 2008
1 septemnber och med ens är det höst i luften. Kanske berodde det på lukten av rök, kanske berodde det på att det låg aningens fler bruna löv på trottoaren, men jag fick definitivt en känsla av höst när jag gick ut tidigare idag.
30 augusti 30 augusti 2008
Är det sommarens sista soliga dag eller vågar vi hoppas på fler? Jag ska iallafall vara ute idag! 
Ord och inga visor 14 augusti 2008
Artikeln i Aftonbladet om Ara Abrahamian och att han blev bortdömd i brottningsmatchen igår är minsann ord och inga visor. Sällan har jag läst något som utstrålar så mycket ilska som intervjun med hans tränare. Jag såg inte matchen och kan absolut ingenting om brottning, men om han har blivit bortdömd (vilket majoriteten av Aftonbladets läsare tycker enligt omröstning på Aftonbladet) så tycker jag att det är trist och om domarna inte kör med rent spel, vem gör det då, liksom? Sport är inte alltid roligt…
08.08.08 8 augusti 2008
Eftersom jag nästan alltid hajar till när klockan står på 22.22 så måste jag ju nämna dagens datum, 08.08.08. Klockan 08.08 idag tittade jag på vädret på SVT’s morgonprogram (regnet kommer att avta under dagen, alltid något positivt).
Halvt om halvt väntar man sig att något särskilt ska hända precis när klockan slår över till 08.08, ungefär samma känsla som vid midnatt den 31 december 1999. Men det händer ju aldrig något utöver det förväntade…
Vad gjode ni klockan 08.08 imorse?
AbFab 6 augusti 2008
Kul! Jag älskade serien men jag vet inte om jag hade velat ha Eddie som mamma?!?!
Bloggande på proffsnivå 5 augusti 2008
Flera av mina favoritbloggar har den sista tiden lagt ner sin blogg. Flera av dem efter nästan tio år på nätet. Bloggar som jag började läsa på slutet av nittiotalet då jag hade min egen dagbok på nätet, eller reload som det också kallades. Jag bodde då utomlands och använde den som ett sätt att hålla kontakten med nära och kära i Sverige. Jag flyttade hem igen och dagboken flyttade in i min byrålåda igen, men jag fortsatte att följa de bloggar som jag fastnat i.
Jag tycker inte att det är så konstigt att de vill hålla sina tankar privata igen och förstår också att det inte känns lika roligt att blogga längre. Idag finns en uppsjö med bloggar och det finns egentligen ingenting som man kan skriva om som ingen annan har skrivit om tidigare. Inte heller är det lika roligt och enkelt att vara privat längre, allt finns tillgängligt för hela världen att läsa.
Fler och fler pratar om bloggstress. Det gäller att hålla kvar sina läsare och få nya. Flest läsare vinner. Bokstavligt talat. För numera kan man tjäna pengar på sina bloggar. Antingen genom reklam eller att någon klickar vidare på en länk som man har eller helt enkelt genom att få saker tillskickat som man sedan recenserar och på så sätt generera reklam för det givande företaget.
Det krävs mycket mer av en blogg idag. Den måste handla om något intressant, uppdateras ofta och vara lite originell. Inte många bloggar når upp till dessa krav, minst av allt min egen och skulle min inkomst vara kopplat till densamma så skulle stressen bli svår att hantera. Inte missunnar jag dessa bloggare sina inkomster, men det blir lätt tråkigt när hälften av deras inlägg handlar om att de måste försvara sig, sina åsikter, kläder eller vad det nu må vara. Eller när inlägg känns sponsrade.
//Hobbybloggaren som har bloggen Lipglossbitch som en av sina favoriter.
Kroppsnoja? 5 augusti 2008
Läste i Aftonbladet om att inte våga gå till stranden för att man tycker att man är för tjock och inte vill visa sig i bikini.
Jag är en av dem som helst inte går till stranden för att jag helt enkelt inte gillar att visa upp mig i baddräkt. Jag svettas hellre i solstolen hemma och de gånger jag kommer till stranden står jag mest med vatten upp till hakan och med svenska somrars vattentemperatur så kan ni ju själva räkna ut hur länge jag orkar stanna kvar på stranden
Jag är inte tjock. Jag tror inte att jag är tjock i andras ögon heller. Inte smal heller, absolut inte. Mitt emellan, helt normal. Men, jag tycker fortfarande att det är obehagligt att vara i bikini på stranden.
Egentligen vet jag inte om det är någon som direkt skulle notera mig om jag var på stranden, men det räcker att tänka tanken att någon av de som solar på stranden kanske tänker något om mig och hur jag ser ut.
Jag har dålig självkänsla när det kommer till utseendet och går långa omvägar om någon tar fram en kamera, oavsett sammanhang. Inte ens min familj har knappt några bilder på mig.
Jag inser att det är sjukt att gå runt och tänka så, att det är bättre att vara nöjd för tänk hur mycket gladare man skulle vara och hur mycket bättre man skulle må! Den som fastnar i den negativa tankespiralen får svårt att ta sig uppåt och den negativa tankespiralen är ack så lätt att fastna i. Jag vet inte när jag gjorde det, men antagligen redan i mellanstadiet. Tankarna har iallafall funnits sedan dess.
Tro nu inte att jag tycker synd om mig själv eller att jag vill att andra ska tycka synd om mig. Absolut inte! Jag lider inte direkt av det, jag unviker helt enkelt de situationer där jag känner mig som fulast och kan blomma upp på vintern istället, då det är helt ok att ha en snygg vinterjacka som döljer allt. Vinterjackor är faktiskt en av mina passioner! Däremot tycker jag att det är beklämmande att så många går runt och inte är nöjda, att vi ständigt matas med ideal som blir svårare och svårare att nå upp till, alternativt farligare och farligare att nå upp till. Var ska det sluta?
Varför mäta lyckan i hur mycket man väger? Eller i centimeter runt midjan? Och varför skulle just en lägre siffra isåfall betyda en större lycka?
Utomjording, monster eller vaddå? 4 augusti 2008
Läste i Aftonbladet om ”Montauk monster”, http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3021369.ab. Jag tycker det ser ut som en korsning mellan örn och nakenhund. Vad tror du?
Fundering… 14 februari 2008
Vad kommer det sig att man kan se fram emot något som ska ske, tycka att det ska bli roligt för att när det kommer alltför nära, bara ångra sig och ställa in alltihop? Helt plötsligt känns det inte roligt längre…
Jag känner nästan alltid så. Först förväntansfull och uppspelt, men när det väl är dags att åka ringer jag återbud.
